IP/ 09/842  Bryssel den 28 maj 2009  Mat och dryck: Kommissionen ger förslag på hur man ska få mesta möjliga ut av handelsnormer och kvalitetssystem  Kommunikationen om kvaliteten på jordbruksprodukter måste förbättras – för att närma jordbrukarna och konsumenterna till varandra. Kvalitetsmärkningssystemen måste bli lättare att använda och förstå och EU:s politik måste bli mer samstämmig. Det här är de viktigaste rekommendationerna i EU-kommissionens meddelande om en kvalitetspolitik för jordbruksprodukter som antogs i dag. EU:s jordbrukare uppfyller några av världens striktaste jordbrukskrav när det gäller sådant som miljöskydd, djurskydd och användning av bekämpningsmedel och läkemedel. De använder också sin expertis och skicklighet till att ge produkterna individuella egenskaper som ökar deras värde. Men får jordbrukarna en rimlig avkastning på sina ansträngningar? Ges konsumenterna tillförlitlig information om produkternas egenskaper och jordbruksmetoderna?   ”EU:s jordbruks- och livsmedelssektor är med rätta känd för sina högkvalitativa produkter, som bygger på att man sedan årtionden – eller till och med århundraden – satsat på att endast erbjuda det allra bästa”, säger jordbrukskommissionär Mariann Fischer Boel. ”Våra jordbrukare måste bygga vidare på sitt goda rykte för att behålla sin konkurrenskraft. De måste bli bättre på att informera konsumenterna om kvaliteten på sina produkter. EU vill gärna hjälpa dem i detta arbete. Vi har ett gyllene tillfälle att göra de olika märknings- och certifieringssystemen enhetligare och enklare.”  I meddelandet föreslår kommissionen att medlemsstaterna ska göra följande:   Utöka märkningen som visar varifrån jordbruksprodukterna kommer.   Granska om det är möjligt att fastställa särskilda frivilliga reserverade beteckningar för ”produkter från bergsjordbruk” och ”traditionella produkter”. Den sistnämnda skulle kunna ersätta det nuvarande systemet för ”garanterade traditionella specialiteter”.   Skapa ett särskilt register för alla geografiska beteckningar (för vin, sprit, jordbruksprodukter och livsmedel), samtidigt som de enskilda systemens särdrag bevaras.   Förbättra den inre marknaden för produkter som omfattas av märkningssystemen, i synnerhet ekologiska produkter.   Förbättra det internationella skyddet av geografiska beteckningar och bidra till utvecklingen av internationella handelsnormer och ekologiska produkter.   Utveckla riktlinjer som anger bästa praxis för privata certifieringssystem och se till att den information som ges inte uppfattas som förvirrande av konsumenterna samt minimera administrationen för jordbrukare.   Bakgrund  Det här meddelandet utarbetades med utgångspunkt i de 560 svar som inkom efter kommissionen grönbok om kvaliteten på jordbruksprodukter från oktober 2008 och synpunkterna från en konferens som anordnades av det tjeckiska ordförandeskapet i mars 2009.  Handelsnormer och direktiv för jordbruket är nyckeln till rättvis handel och för att säkerställa att konsumenter inte vilseleds om produktkvalitet. De garanterar grundläggande produktegenskaper (vad kan kallas ”smör”?), produktklassificeringar (hur fet får ”skummjölk” vara?) och definitionen av värdeskapande ”reserverade” beteckningar (vad uppfyller kraven för ”kallpressad” olivolja?) samt fastställer kraven för märkning med ursprung eller produktionsplats.  Systeme n med geografiska beteckningar främjar kvalitetsproduktion, skyddar värdefulla produktnamn från felanvändning och imitation och hjälper konsumenterna genom att ge dem information om produkternas specifika karaktär. Omkring 3 000 beteckningar på vin- och spritsorter och jordbruksprodukter och livsmedel har registrerats.  Garanterad traditionell specialitet är en beteckning som lyfter fram en produkts traditionella karaktär, antingen i sammansättningen eller i produktionssättet. Endast 20 beteckningar har registrerats inom det nuvarande systemet.  Ekologiskt jordbruk:  Kommissionen vill undanröja hindren för handel på inre marknaden på grund av olikartade nationella standarder. Den nya ekologiska märkning som håller på att utarbetas (se   IP/09/640   ) och som kommer att vara obligatorisk för EU-produkter från och med den 1 juli 2010 bör bidra till den här processen.  Certifieringssystem:  Privata och nationella certifieringssystem garanterar vissa aspekter av produkten eller produktionsmetoden, i enlighet med en specifikation. Det finns visserligen en del problem (t.ex. hot mot den inre marknaden, eventuell förvirring hos konsumenterna och system som dubblerar varandra), men aktörerna håller på att åtgärda dem och kommissionen ser därför inget behov av lagstiftning i dagsläget.   http://ec.europa.eu/agriculture/quality/policy/communication_en.htm